Invasiva främmande arter

Främmande arter är arter som under historisk tid inte har förekommit naturligt i Sverige. De har genom någon form av mänsklig hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, flyttats till ett område utanför artens naturliga utbredningsområde. Många främmande arter har varit till stor nytta för människor och för samhället genom att de har berikat våra trädgårdar, gett oss större möjlighet att jaga och fiska och har gett jordbruket möjlighet att blomstra.

Problem kan dock uppstå när främmande arter sprider sig i miljön och orsakar problem för inhemska växter och djur, ekosystem och även för människors hälsa och för samhället. Det kan vara växter som tränger ut andra växter, är giftiga eller djur som äter upp, konkurrerar ut andra djurarter eller djur som sprider sjukdomar. Dessa arter kallas för invasiva främmande arter. Samhällsutvecklingen med ökad global handel, resande och transporter leder till att antalet främmande arter ökar i Sverige för varje år.

Beroende på vilken växt det är, hur det ser ut på platsen, vilken tid på säsongen det är och i vilken omfattning den har spridit sig finns det olika metoder för bekämpning. Läs mer om bekämpning under varje art nedan.

Det är viktigt att bekämpa innan växten sätter frö, annars riskerar man att förvärra situationen och istället bidra till spridningen.

Samla ihop växtmaterialet så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Lägg det inte på en komposthög utan i väl förslutna påsar och lämna det till återvinningscentralen för energiåtervinning (förbränning).

Trädgårdsavfall, Mittsverige Vatten & Avfall Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Filmer om invasiva främmande arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmänhetens inrapportering är mycket viktig i arbetet med att hindra förekomsten och spridningen av invasiva främmande arter. Om du har hittat en invasiv främmande art kan du rapportera det i SLUs Artportalen genom att klicka här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Länsstyrelsen ansvarar för att bekämpa invasiva främmande arter och som inom sitt län svarar för tillsyn så att reglerna efterföljs. Länsstyrelsen kan delegera ansvaret till en kommun.

Kommunen har en viktig roll i arbetet med att förhindra och bekämpa invasiva främmande arter. Kommunen är ansvarig för många parker och andra allmänna ytor och kan i den rollen förhindra att arter som är eller riskerar att bli invasiva planteras där.

Tillsammans med länsstyrelsen har kommunen bland annat bekämpat jättebalsamin längs Selångersån och i naturreservaten Sidsjön och Norra Stadsberget.

Kommunen är ofta fastighetsägare och är i den rollen också ansvarig för att bekämpa invasiva främmande växter som finns på den kommunala marken.

Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett sådant sätt att det förstörs och inte i sig blir en spridningskälla.

Du som fastighetsägare har ett ansvar för invasiva främmande arter.

Fastighetsägareansvaret gäller för alla – för privatpersoner, till exempel de som har en trädgård, för kommunala och statliga fastighetsägare och för bolag som äger fastigheter.

Även den som innehar en fastighet med någon form nyttjanderätt kan ha ett ansvar för invasiva främmande arter på fastigheten.

EU-förordningen innehåller ett förbud mot att avsiktligen låta dessa arter reproducera sig, växa eller odlas.

Har en fastighetsägare eller -innehavare fått kännedom om att det på deras fastighet växer en art som finns på EU:s förteckning över invasiva främmande arter har fastighetsägaren/-innehavaren alltså en skyldighet att bekämpa arten.

Denna skyldighet gäller i alla typer av miljöer, både odlad miljö som till exempel produktionsmark för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar, men också orörd naturmiljö.

Jättebalsamin är en snabbväxande trädgårdsväxt som har förvildat sig på ett flertal ställen i landet. Den kommer ursprungligen från Asien och växer gärna på fuktig mark i närhet till stränder. Växten är ettårig och sprider sig lätt med sina många frön, och konkurrerar ut andra växer.

Som fastighetsägare är du skyldig att bekämpa jättebalsamin.

Så här bekämpar du jättebalsamin

Det enklaste är att rycka upp hela växten med rötterna. Det är viktigt att göra det innan växten har blommat färdigt och fått frön. Annars sprätter jättebalsaminen iväg sina fröer och den får ytterligare spridning. Se Naturvårdsverkets metodkatalog för mer information samt tips på andra bekämpningsmetoder.

Samla ihop växtmaterialet så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Lägg det inte på en komposthög utan i väl förslutna påsar och lämna det till återvinningscentralen för energiåtervinning (förbränning).

Även om någon långlivad fröbank hos jättebalsamin saknas bör åtgärd upprepas minst två år för att säkerställa att inga frön gror kommande år.

Så här ser jättebalsamin ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jätteloka är införd till Sverige som trädgårdsväxt från Kaukasus. Jättelokan är högväxt och skuggar andra växter så att de konkurreras ut. Växtsaften är giftig och kan ge brännskador på huden.

Som fastighetsägare är du skyldig att bekämpa jätteloka.

Så här bekämpar du jätteloka

Slåtter flera gånger per år under flera år och samtidigt återetablering av inhemska arter med frö vid varje slåtter. Alternativt kapning av rötter, borttagning av blommor med skärande eller klippande redskap.

Det är viktigt att du klär dig ordentligt så att du inte får växtsaft på huden.

Se Naturvårdsverkets metodkatalog för mer information samt tips på andra bekämpningsmetoder.

Samla ihop växtmaterialet så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Lägg det inte på en komposthög utan i väl förslutna påsar och lämna det till återvinningscentralen för energiåtervinning (förbränning).

Fortsätt att inspektera området och upprepa bekämpningen så länge det krävs.

Så här ser jätteloka ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Blomsterlupin är en trädgårdsväxt som blivit förvildad i Sverige. Arten kommer ursprungligen från Nordamerika. Den är väldig livskraftig och påträffas ofta längs vägkanter, banvallar och i närhet till bebyggelse. Blomsterlupin är ett hot mot vår inhemska nordiska flora. Då den numera även återfinns på öppna solbelysta ängar tränger den undan våra typiska ängsblommor.

Blomsterlupin bedöms som problematisk och bör bekämpas.

Så här bekämpar du blomsterlupin

Det mest effektiva är att gräva upp plantor och omgivande jordlager, alternativt manuell ryckning av plantor eller slåtter. Vid slåtter är det viktigt att inga plantor gått i blom eller satt frö för då riskerar metoden att sprida växten ytterligare. Se Naturvårdsverkets metodkatalog för mer information samt tips på andra bekämpningsmetoder.

Samla ihop växtmaterialet så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Lägg det inte på en komposthög utan i väl förslutna påsar och lämna det till återvinningscentralen för energiåtervinning (förbränning).

Fortsätt att inspektera området och upprepa bekämpningen så länge det krävs.

Så här ser blomsterlupin ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft. Den har förmågan att snabbt ta över stora områden och tränga ut andra arter. Det förändrar livsmiljöerna för arter såsom groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur som därför kan påverkas mycket negativt. De kraftiga rötterna kan tränga in i byggnader och vattenledningar och kan orsaka stora ekonomiska konsekvenser. Växten introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt och har sedan spridit sig till trädgårdar och parker genom jordstammar i marken eller flytt av jordmassor.

Parkslide bedöms som problematisk och spridningen bör begränsas.

Så här begränsar du parkslide

Det finns i nuläget inga helt säkra metoder som fungerar för att helt bli av med parkslide men man kan begränsa växtens tillväxt och spridning genom att täcka över med markduk. Se Naturvårdsverkets metodkatalog för mer information samt tips på andra bekämpningsmetoder.

Så här ser parkslide ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vresros är en storväxt ihärdig buske som tränger ut den inhemska växtligheten där den etablerar sig genom att skugga ut övrig vegetation. På grund av de vassa taggarna och täta bestånd minskar den möjligheten att röra sig fritt i kustmiljöer där den växer. Den importerades till Europa som en prydnadsväxt och för att stabilisera dynmiljöer. Den sprider sig genom vegetativ förökning och med hjälp av dess frukter (nypon), frön och rotskott.

Vresros bedöms som problematisk och bör bekämpas.

Så här bekämpar du vresros

På större bestånd kan de grävas upp med grävmaskin och köras till sållningsverk som sållar sanden varefter sanden läggs tillbaka. Buskrester grävs ner på plats till ett djup om minst 0,5 m, helst djupare. Uppföljning krävs med harvning eller handryckning av plantor som kommer upp från rötter. Alternativs slåtter och sedan lägga på en tjock presenning eller tät juteväv som därefter täcks med 20–30 cm sand. Det får sedan ligga kvar i flera år tills rosorna dött av. Kräver noggrann uppföljning efter borttagande av presenning. Se Naturvårdsverkets metodkatalog för mer information samt tips på andra bekämpningsmetoder.

Samla ihop växtmaterialet så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Lägg det inte på en komposthög utan i väl förslutna påsar och lämna det till återvinningscentralen för energiåtervinning (förbränning).

Fortsätt att inspektera området och upprepa bekämpningen så länge det krävs.

Så här ser vresros ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.