Så bekämpas invasiva främmande arter

Främmande arter är arter som under historisk tid inte har förekommit naturligt i Sverige. De har genom någon form av mänsklig hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, flyttats till ett område utanför artens naturliga utbredningsområde. Många främmande arter har varit till stor nytta för människor och för samhället genom att de har berikat våra trädgårdar, gett oss större möjlighet att jaga och fiska och har gett jordbruket möjlighet att blomstra.

Problem kan dock uppstå när främmande arter sprider sig i miljön och orsakar problem för inhemska växter och djur, ekosystem och även för människors hälsa och för samhället. Det kan vara växter som tränger ut andra växter, är giftiga eller djur som äter upp, konkurrerar ut andra djurarter eller djur som sprider sjukdomar. Dessa arter kallas för invasiva främmande arter. Samhällsutvecklingen med ökad global handel, resande och transporter leder till att antalet främmande arter ökar i Sverige för varje år.

Slå ner växterna med skärande redskap under blomning innan de hunnit sätta frön. Maskiner slår sönder växten och kan göra så att växtsaft och frön sprider sig runt i omgivningen.

Samla ihop och avlägsna stjälkarna så att inte näringen återförs och eventuella frön gror på nytt. Se till att växtdelarna förstörs ordentligt så inte stjälkar och frön fortsätter gro i exempelvis en komposthög. Bäst är att du bränner avfallet.

Fortsätt att inspektera området och upprepa bekämpningen så länge det krävs.

När det gäller jätteloka är det viktigt att du klär dig ordentligt så att du inte får växtsaft på huden.

Läs mer på Mittsverige Vatten & Avfall Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Ta hand om avfall från invasiva arter utan att sprida dem vidare, informationsfilm Naturvårdsverket

Allmänhetens inrapportering är mycket viktig i arbetet med att hindra förekomsten och spridningen av invasiva främmande arter. Om du har hittat en invasiv främmande art kan du rapportera det i SLUs Artportalen genom att klicka här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Länsstyrelsen ansvarar för att bekämpa invasiva främmande arter och som inom sitt län svarar för tillsyn så att reglerna efterföljs. Länsstyrelsen kan delegera ansvaret till en kommun.

Kommunen har en viktig roll i arbetet med att förhindra och bekämpa invasiva främmande arter. Kommunen är ansvarig för många parker och andra allmänna ytor och kan i den rollen förhindra att arter som är eller riskerar att bli invasiva planteras där.

Tillsammans med länsstyrelsen har kommunen bland annat bekämpat jättebalsamin längs Selångersån och i naturreservaten Sidsjön och Norra Stadsberget.

Kommunen är ofta fastighetsägare och är i den rollen också ansvarig för att bekämpa invasiva främmande växter som finns på den kommunala marken.

Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett sådant sätt att det förstörs och inte i sig blir en spridningskälla.

Du som fastighetsägare har ett ansvar för invasiva främmande arter.

Fastighetsägareansvaret gäller för alla – för privatpersoner, till exempel de som har en trädgård, för kommunala och statliga fastighetsägare och för bolag som äger fastigheter.

Även den som innehar en fastighet med någon form nyttjanderätt kan ha ett ansvar för invasiva främmande arter på fastigheten.

EU-förordningen innehåller ett förbud mot att avsiktligen låta dessa arter reproducera sig, växa eller odlas.

Har en fastighetsägare eller -innehavare fått kännedom om att det på deras fastighet växer en art som finns på EU:s förteckning över invasiva främmande arter har fastighetsägaren/-innehavaren alltså en skyldighet att bekämpa arten.

Denna skyldighet gäller i alla typer av miljöer, både odlad miljö som till exempel produktionsmark för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar, men också orörd naturmiljö.

Jättebalsamin är en snabbväxande trädgårdsväxt som har förvildat sig på ett flertal ställen i landet. Den kommer ursprungligen från Asien och växer gärna på fuktig mark i närhet till stränder. Växten är ettårig och sprider sig lätt med sina många frön, och konkurrerar ut andra växer.

Som fastighetsägare är du skyldig att bekämpa jättebalsamin.

Så här ser jättebalsamin ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jätteloka är införd till Sverige som trädgårdsväxt från Kaukasus. Jättelokan är högväxt och skuggar andra växter så att de konkurreras ut. Växtsaften är giftig och kan ge brännskador på huden.

Som fastighetsägare är du skyldig att bekämpa jätteloka.

Så här ser jätteloka ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Blomsterlupin är en trädgårdsväxt som blivit förvildad i Sverige. Arten kommer ursprungligen från Nordamerika. Den är väldig livskraftig och påträffas ofta längs vägkanter, banvallar och i närhet till bebyggelse. Blomsterlupin är ett hot mot vår inhemska nordiska flora. Då den numera även återfinns på öppna solbelysta ängar tränger den undan våra typiska ängsblommor.

Blomsterlupin bedöms som problematisk och bör bekämpas.

Så här ser blomsterlupin ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft. Den har förmågan att snabbt ta över stora områden och tränga ut andra arter. Det förändrar livsmiljöerna för arter såsom groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur som därför kan påverkas mycket negativt. De kraftiga rötterna kan tränga in i byggnader och vattenledningar och kan orsaka stora ekonomiska konsekvenser. Växten introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt och har sedan spridit sig till trädgårdar och parker genom jordstammar i marken eller flytt av jordmassor. Det finns i nuläget inga helt säkra metoder som fungerar för att helt bli av med parkslide men man kan begränsa växtens tillväxt och spridning.

Parkslide bedöms som problematisk och bör bekämpas.

Så här ser parkslide ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vresros är en storväxt ihärdig buske som tränger ut den inhemska växtligheten där den etablerar sig genom att skugga ut övrig vegetation. På grund av de vassa taggarna och täta bestånd minskar den möjligheten att röra sig fritt i kustmiljöer där den växer. Den importerades till Europa som en prydnadsväxt och för att stabilisera dynmiljöer. Den sprider sig genom vegetativ förökning och med hjälp av dess frukter (nypon), frön och rotskott. Vresrosen måste grävas upp med rötterna för att inte snabbt återkomma på platsen.

Vresros bedöms som problematisk och bör bekämpas.

Så här ser vresros ut. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.