Undersökningarna har visat att marken är förorenad av dioxiner, PAH (tjärämnen), oljerester och flera metaller (kvicksilver, bly och koppar samt barium). Föroreningarna är spridda över hela området men halterna varierar mycket. Det finns områden med mycket höga halter av tex dioxin och metaller, tillsammans med områden med låga halter av föroreningar. Föroreningarna finns både i markytan och på lite större djup (ned till flera meter) Halterna i grundvatten och ytvatten är däremot generellt låga till måttliga.

Föroreningarna gör att det finns hälsorisker för människor och miljörisker för marken och grundvattnet. Följande punkter sammanfattar behovet av att minska hälso- och miljöriskerna på området, se även Figur 2. De största riskerna för människors hälsa och för markmiljön finns i den ytliga jorden (0-1 m).

Dioxin –det finns hälsorisker om man får jord på huden eller om man får in jord i munnen. Hälsoriskerna finns framför allt i det område där man doppade virket i impregneringsmedel och inom ett mindre område nordväst om doppningsplatserna. Även brädgården har höga halter av dioxin. Dom höga halterna av dioxiner gör att det även finns miljörisker på området.
Bly – det finns hälsorisker om man får jord på huden eller om man får in jord i munnen inom blyområdet. Dom höga halterna av bly gör att det även finns risk för spridning till Skönviken (recipienten).
PAH - det finns hälsorisker om man får jord på huden eller om man får in jord i munnen inom PAH-områdena. Även ångor från marken kan vara en hälsorisk. Dom höga halterna av PAH kan även vara en risk för markmiljön längs Merlobäcken. Vid en eventuell åtgärd längs Merlobäcken behöver hänsyn tas till befintligt albestånd längs bäcken. Alskogen har ett visst naturvärde.
Kvicksilver – det kan finnas hälsorisker från kvicksilverånga på området. Kompletterande undersökningar behöver göras. För att minska risken för påverkan på ytvattnet (Skönviken), rekommenderas att de högsta halterna i jord inom kvicksilverområdet åtgärdas.
Koppar– Det bedöms finnas miljörisker med de höga halter av koppar som hittats i området (framför allt i ytlig jord, 0-1 m). Åtgärder behöver göras för att skydda Skönviken

Inom industriområdet har även andra metaller och organiska ämnen påträffats i jord med halter över Naturvårdsverket generella riktvärde för industriområden (MKM - Mindre Känslig Markanvändning). Dessa ämnen förekommer dock inom samma områden som redovisas i Figur 2 och bedöms inte påverka utfallet av kommande sanering.

För att välja rätt av typ av åtgärd används åtgärdsmål som en ram. Normalt sett så används två typer av åtgärdsmål – ett övergripande som har mer generella mål och ett detaljerat som styr detaljer kring utförandet av åtgärden.

De övergripande åtgärdsmål som tagits fram för Skönviks industriområde presenteras nedan.

Alternativ och mätbara åtgärdsmål

• Skönviks industriområde ska kunna användas för lättare industriverksamhet. De som jobbar inom området eller besökande ska inte utsättas för långsiktiga eller kortsiktiga hälsorisker från föroreningarna.
• Spridning av föroreningar från området ska inte ge upphov till oacceptabel påverkan på Skönviken eller Merlobäcken.
• Markekosystem funktion ska skyddas (gäller maskar, nematoder mm), motsvarande Naturvårdsverkets generella riktlinjer för industriområden.
• Förorening som orsakats av historiska verksamheter skall inte utgöra en begränsning för framtida industriell verksamhet.
• För att gynna en hållbar utveckling och minska klimatpåverkan ska så kallad grävsanering (schakt och borttransport av förorenade massor till deponi) om möjligt undvikas eller minimeras.

Industriområdet har delats in i åtta så kallade egenskapsområden. Fyra av dessa (nr 1-4) är sammanhängande större områden där det finns samma typer av föroreningar och andra egenskaper såsom fyllning, grundvattennivå mm) inom respektive område. Dessutom finns tre så kallade hotspot-områden (A, B och C) där det finns höga halter av föroreningar avgränsade till ett mindre område. Utöver det finns även ett ”resterande område”. Där har man i undersökningar kommit fram till att det saknas åtgärdsbehov än så länge. Områdena beskrivs närmare i Figur 2 ovan och i Tabell 1 nedan.

Lämpliga metoder

Jorden på industriområdet är mycket blandad (heterogen) och det finns ett stort inslag av bark i jorden. För organiskt material (som tex bark, träflis mm) finns det begräsningar och regler som gör att det är svårt att skicka jord som innehåller mycket organiskt material till deponi. Den typen av jordmassor måste kanske förbrännas. Dessutom förekommer sten och tegel och annat material i relativt stor omfattning på området vilket gör att det är svårt att behandla jorden på ett enkelt sätt.

Utredningen har tittat på ett stort antal metoder för sanering, metoderna presenteras i tabellen nedan. Av de 14 olika metoderna som studerats har två metoder bedömts vara möjliga att använda på Skönvik. Det är dels jordtvätt i en våtsikt (sållning och siktning med vatten) och grävsanering. Dessa metoder utvärderas närmare i den riskvärdering som utförts i projektet.

Övriga metoder har av olika anledningar inte bedömts vara genomförbara eller betydligt mycket sämre än de två som valts ut.

Redovisning av undersökta metoder och bedömning av lämplighet. De två metoder som valts ut för riskvärdering är fetmarkerade.

Av de metoder som undersökts, har grävsanering ändå bedömts vara den metod som är mest lämplig för området. De föroreningar som finns på platsen är den typen som till största del binder till finkornigt material i marken. Därför föreslås en kombination av grävsanering och siktning/gallring av jorden. På så sätt minimerar man mängden massor som behöver transporteras till deponi. Siktningen kommer att kunna sortera ut grövre rent material som har en diameter som är större än 80-100 mm. Detta skulle kunna ske med en mobil utrustning på plats. Det grövre material som sorteras bort kan sedan återanvändas på platsen som fyll vilket minskar behovet av nya rena massor till området.

Förutom saneringsmetoden behöver nivån för saneringen bestämmas. Utredningen har tagit fram mätbara åtgärdsmål som används för att i detalj styra saneringen. De föreslagna saneringsmetoderna ovan innebär att det kommer att grävas inne på området. För att få en bra kontroll av saneringen brukar grävarbetena göras i ett rutnät (i rutor om 10*10 m eller något större). För varje ruta och nivå sätts då ett mätbart åtgärdsmål som man strävar efter att nå. För att veta hur man ska utföra grävarbetet, brukar man göra en så kallad förklassificering. Då tar man ett stort antal prover inom varje tänkt ruta för att i förväg veta hur varje ruta ser ut och hur den ska hanteras. Som ett komplement till detta tar man även prover av schaktbotten och schaktväggar när saneringen är klar. Det gör man för att bekräfta att alla saneringsmål uppnåtts.

I Tabell 2 nedan redovisas förslag på mätbara åtgärdsmål tillsammans med ett motiv till förslaget. Det finns olika mål för ytlig jord (0-1 m) och djupare liggande jord (mer än 1 m). De mätbara åtgärdsmålen har dessutom delats in två delar för varje nivå. För några ämnen (bly, PAH, koppar) kommer saneringen styras mot en medelhalt över området. Utöver det finns även en maxhalt för alla ämnen som inte får överskridas inom varje ruta och nivå.
De föreslagna åtgärdsmålen har räknats fram med Naturvårdsverkets program för platsspecifika riktvärden. I tabellen framgår även Naturvårdsverkets generella riktvärde för industriområden (Mindre känslig markanvändning – MKM) som jämförelse med de nya åtgärdsmålen som ska gälla för området.

Tabell 2. Förslag på mätbara åtgärdsmål. Halter i mg/kg där inte annat anges.

Utifrån aktuella metoder och mätbara åtgärdsmål har fem olika alternativ tagits fram i projektet. Dessa är:

• Nollalternativ: Ingen åtgärd görs, området och föroreningar på området ligger oförändrade. Visar ytterlighet och de övriga åtgärdsalternativen kan relateras till detta.
• Alternativ 1: Minimialternativ som har som utgångspunkt att fokusera på utfasningsämnena dioxin och kvickliver, samt att åtgärda ytlig jord med avseende på kortsiktiga hälsorisker (inga miljörisker beaktas). Alternativet omfattar bara nivån 0-0,5 m. Det är de jordmassor där människor som vistas på området har störst risk att stöta på föroreningar. Åtgärd görs mot en medelhalt med accepterade maxhalter enligt Tabell 1.
• Alternativ 2: Alternativet har en högre ambitionsnivå avseende hälsa och omfattar åtgärd av samtliga ämnen med åtgärdsbehov ner till 0,5 m (inte bara dioxin och kvicksilver). Dessutom görs även åtgärd av dioxin och kvicksilver ner till 1 m under markytan. Ingen åtgärd görs under 1 m djup. Alternativet innebär också minskning av risken för organismer i maken och viss minskning av spridningen till recipienten Skönviken. Åtgärd görs mot en medelhalt med accepterade maxhalter enligt Tabell 3.
• Alternativ 3: Alternativet omfattar åtgärd av samtliga ämnen med åtgärdsbehov ner till 1 m. I de fall rustbädd ligger under grundvattenytan, görs enbart åtgärd ner till den (medeldjup ca 1,6 m). Alternativet reducerar föroreningskälla samt spridning av föroreningar. Åtgärd görs mot en medelhalt med accepterade maxhalter enligt Tabell 1.
• Alternativ 4: Alternativet omfattar åtgärd mot MKM i åtgärdsområdena ner till rustbädd (ca 1,6 m).
• Alternativ 5: Maxalternativet omfattar åtgärd mot MKM i åtgärdsområdena ner till grundvattennivå (ca 2,1 m). Motivet till ett maxalternativ som åtgärdar mot MKM (och inte en högre skyddsnivå) är att även om området inte är detaljplanelagt för industri, finns i dagsläget lättare industriverksamhet på området och det området kommer inte att planläggas för någon annan verksamhet i framtiden. Vidare har ett besked från Naturvårdsverket getts att återställning inte ska omfatta möjligheter till nybyggnad även om ett maxalternativ till MKM tar hänsyn till detta.
  

Eftersom omfattningen och ambitionsnivån skiljer sig mellan alternativen, skiljer sig kostnaderna också. I Alternativ 1 (sanering enligt en miniminivå) bedöms mängden jord som ska åtgärdas vara ca 10 000 m3 till en kostnad till ca 14 miljoner kronor. Maxalternativet (Alternativ 5) omfattar ca 30 000 m3 jord till en kostnad av ca 37 miljoner kronor. Mängd jord och bedömda kostnader för alla alternativ framgår av tabellen nedan.

Översiktliga kostnader för respektive alternativ.

Riskvärdering

I Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för saneringar med statligt bidrag, står att riskvärdering av alternativ ska göras. En riskvärdering ska ta hänsyn till flera delar vid val av alternativ. Det är med andra ord inte enbart hälso- och miljörisker som ska vägas in vid val av åtgärd och alternativ. Även andra saker som ekonomi, teknik och eventuell påverkan på allmänna eller enskilda intressen skall vägas samman i en riskvärdering. Riskvärderingen ska landa i en samlad bedömning av alla alternativ.
Riskvärderingen har genomförts med hjälp av SGIs verktyg SAMLA och har genomförts i workshopform tillsammans med aktuella intressenter - huvudman (Sundsvalls kommun), tillsynsmyndighet (miljökontoret Sundsvalls kommun) och representant för finansiär (Länsstyrelsen Västernorrlands län). Riskvärderingen har genomförts i två workshops under hösten 2021 och metoden och resultaten presentas i närmare i huvudstudierapporten.

Resultat

Resultatet från riskvärderingen visar att både minimialternativet (Alternativ 1) och maxalternativet (Alternativ 5) är de alternativ som är minst lämpliga för området. Alternativ 1 lämnar för mycket föroreningar kvar i marken (med allt för stora risker som kvarstår). Alternativ 5 däremot har en orimligt hög ambitionsnivå som inte motiveras av de risker som finns på området. Bägge dessa alternativ får minuspoäng i utvärderingen enligt SAMLA. Även alternativ 4, sanering mot generella riktvärdet får minus poäng i utvärderingen.
Alternativ 2 och 3 får däremot positiva poäng i utvärderingen. Alternativ 2 har en mindre påverkan på omgivningen under själva entreprenaden eftersom mängden jord som ska saneras är något lägre. Alternativ 3 får högre poäng sett på lång sikt eftersom saneringsambitionen är något högre. Efter en diskussion beslöts att en kombination av Alternativ 2 och 3 förordas. Åtgärden kommer att ske enligt Alternativ 2 men åtgärden görs på större djup än 1 m för kvicksilver och dioxin. Åtgärdsmålen bedöms uppfyllas även om övriga föroreningar (PAH och metaller) lämnas kvar i djupare liggande jordar.

Den åtgärd som planeras sammanfattas kort nedan:

• Saneringen kommer att göras som en grävsanering men jorden som grävs upp kommer att siktas och sorteras på plats. Stenar och block läggs tillbaka i marken medan det finkorniga materialet skickas till deponi tillsammans med annat ”restmaterial” (som träflis mm).
• Generellt sett kommer den översta metern att grävas bort från området (där marken är förorenad). I de fall det finns kvicksilver och dioxin djupare ned i marken, kommer saneringen att fortsätta ned till rustbädden på ca 1,6 m under markytan (eventuellt längre om det behövs).
• Totalt kommer ca 32 000 ton jord att grävas upp för sortering. Av denna mängd bedöms ca 65% (ca 16 700 ton) kunna återanvändas direkt på platsen. Resten av jorden kommer att behöva skickas till deponi av olika anledningar. En del av materialet är förorenat och en del är olämpligt att lägga tillbaka av andra tekniska anledningar.
• Det finns inga beräkningar på hur lång tid det tar att genomföra åtgärden ännu. I detta skede bedöms arbetet ta ca 1 år att genomföra.
• Den beräknade kostnaden för saneringen är ca 30,3 miljoner kronor.
  Innan saneringen kan starta finns det flera frågetecken och saker som behöver redas ut. Först ska ett samråd hållas med alla berörda fastighetsägare och verksamhetsutövare på området. Under mötet får alla berörda en möjlighet att framföra sina synpunkter på vad som ska göras och hur saneringen kan utföras.

Nästa steg i processen med Naturvårdsverket är att söka bidrag för förberedelser där åtgärderna projekteras (man bestämmer i detalj hur arbetet ska genomföras). Under denna fas kommer kompletterande undersökningar att behövas. Dels kan en så kallad förklassificering var aktuell där området delas in i rutor och en provtagning görs så att man i förväg vet hur jorden i en ruta ska hanteras. Dessutom finns en del osäkerhet listade i huvudstudien som behöver åtgärdas (till exempel geotekniska utredningar längs kajerna mot Skönviken). Projekteringen av saneringen mynnar i ett så kallat förfrågningsunderlag som används för att handla upp en entreprenör som genomför saneringen. När förberedelsernas är klara kan man söka bidrag för själva saneringsarbetet.
En förutsättning för att kunna söka bidrag är att det finns en ansvarsutredning som godkänts av Naturvårdsverket. Ansvarsutredning ska svara på frågan om det någon privat aktör som har ett ansvar för någon av föroreningarna. Om så är fallet kommer den ansvarige att få står för en andel av saneringen.

Slutligen så har lagstiftningen kring hur bidrag kan delas ut förändrats under våren 2022. Reglerna har förändrats när det gäller bidrag kopplat till privata fastighetsägare, där krävs det numera en fastighetsvärdering innan en sanering utförs. Om en fastighet bedöms få en värdeökning efter en sanering, kan det vara ett hinder för bidraget. Det är för närvarande oklart hur detta kan komma att påverka utförandet av åtgärderna vid Skönviks sågverk. Klart är i alla fall att innan en sanering kan starta måste ett avtal upprättas mellan kommunen och varje fastighetsägare. Avtalet ska reglera hur kommunen ska få tillträde till marken och reglerar övriga frågor om fastighetsvärdering mm.

När det gäller det fortsatta arbetet så kommer samråd med berörda att hållas i augusti eller september 2022. Arbetet med ansvarsutredningen har påbörjats och den bör vara klar vintern 2023. Om en ansökan för förberedelser lämnas in våren 2023 skulle en åtgärd kunna starta hösten 2024 om allt går enligt planerna. Saneringen skulle i så fall vara klar till sommaren 2025. Denna tidplan är dock osäker och beroende av att Naturvårdsverket har möjlighet at tilldela bidrag när ansökningarna lämnas in.