Maxstorleken för sik i Sverige är cirka 5-6 kilo. I Sundsvall är maxstorleken cirka 3 kilo. Vanlig storlek är 0,3-0,8 kilo.

Sik förekommer i hela landet och i Sundsvallstrakten finns det flera olika arter av sik som är svåra att skilja åt. I sjöarna förekommer både småväxta former av planktonätande sik och storsik.

Det mesta fisket inriktas dock mot den vandringssik som förekommer i älvarna Ljungan och Indalsälven samt den sikform som lever hela sitt liv i kustområdet.

Siken leker sent på hösten över sand- och grusbottnar i sjöar, älvar och i kusten. Rommen kläcks efter 2-3 månader. Efter att gulesäcken förbrukats äter ynglen plankton och så småningom bottendjur och insektslarver. Tillväxten varierar stort bland annat beroende på näringstillgången. Vandringssikens yngel vandrar ut i havet i samband med vårfloden för tillväxt i havet.

Den lekmogna siken vandrar upp i älvarna på hösten. De första fiskarna brukar vandra upp i augusti. Efter leken övervintrar siken i älvarna och vandrar ut i samband med vårfloden.

Sik fångas mest med flugspö, pimpel eller mete.

Fisket efter sik kan i princip bedrivas året runt. I älvarna metas och pimplas sik från land, båt eller is augusti till mars. Vintertid är dock fisket beroende av bra isar.

Längs kusten kan man fiska året runt. Prova gärna flugfiske under sommaren och pimpelfiske på vårisarna.

Vilka beten som är lämpliga att använda varierar bland annat beroende på vattentemperatur, årstid och typ av vatten. Vid pimpelfiske används vanliga pirkar agnade med maggots. Små flugor som upphängare brukar fungera bra. Även Mormyschkor (en sorts pirk) agnade med maggots används mycket.

Under den isfria delen av året fungerar bottenmete med maggots bra. De vanligaste insektsimitationerna används vid flugfiske, exempelvis nymfer och torrflugor.

Sportfiskebutiker kan ge bra tips olika beten och fiskemetoder. Under sidorna Älvar samt Kustfisket finns fler rekommendationer om bra fiskevatten.