Laxen är slankare och stjärtspolen är smalare (det är betydligt lättare att lyfta en lax i stjärtspolen än en havsöring). Laxen har få fläckar på gällocken och ovanför sidolinjen jämfört med havsöringen som har fler fläckar och dessutom nedanför sidolinjen. Laxens stjärtfena är mer urringad än havsöringens.

Laxen har små tänder längs hela plogbenet (övre gommen) medan havsöringen har på ett ställe. Förekomsten av hybrider (korsningar) gör att det ibland kan vara svårt att med säkerhet artbestämma lax och havsöring. Förekomsten av hybrider är såvitt man vet inte så stor i varken Ljungan eller Indalsälven.

Maxstorleken för lax är cirka 35 kilo. I Ljungan har fångats en lax på 32 kilo med not och största spöfångade laxen är cirka 26 kilo. Utanför Indalsälven har det fångats lax på 34 kilo i laxfälla och i älven har lax på cirka 25 kilo tagits på spö.

Generellt kan man säga att laxen i Ljungan är förhållandevis storvuxen. Att fånga en lax över 10 kilo är vanligt.

I Sundsvall finns ett naturligt laxbestånd i nedre Ljungan, från mynningen i havet upp till Viforsens kraftverk. I Indalsälven finns ett laxbestånd som upprätthålls med utsättningar av unglax. Under sidan Älvar finns mer information.

Lekmogen lax vandrar upp i strömmande vatten under sommaren för lek på hösten. I Ljungan sker leken från mitten av oktober till en bit in i november vid en vattentemperatur av 4-6 grader. Laxen gräver ned den befruktade rommen flera decimeter i gruset och för att rommen ska syresättas tillräckligt är det noga med rätt strömhastighet och bottenmaterial.

Efter leken övervintrar laxen och vandrar tillbaka till havet på våren. Överlevnaden är dock låg och endast några få procent av lekfisken får möjligheten att leka en gång till. Rommen kläcks i maj och ynglet börjar att äta, i huvudsak insektslarver, när gulesäcken (näringsreserven) är förbrukad. Efterhand får ynglen de karaktäristiska stirrfläckarna (blågrå fläckar med röd fläck i varje mellanrum) och blir att kallas för stirr.

Stirren växer upp i älven 1-5 år innan den som smolt (unglax) lämnar älven och vandrar ut i havet. I Ljungan är smolten 2-3 år gammal när den vandrar ut. Stirren blir smolt genom en fysiologisk process, som bland annat innebär att fisken blir blank och utvecklar förmågan att tåla saltvatten och växa snabbare. Smolten vandrar ut i maj månad när vattentemperatur och vattenföring är lämplig, och smolten är då cirka 15-20 cm långa.

Smolten vandrar sedan enda till södra Östersjön där den huvudsakliga tillväxten sker. Laxen stannar 1-3 år i havet och födan består av sill/strömming, skarpsill, tobis, spigg och kräftdjur. Tillväxten är snabb och laxen väger 1-3 kg efter 1 år i havet, 4-8 kg efter 2 år och 8-13 kg efter 3 år. Lax som återvänder för lek efter 1 år kallas grilse och är oftast hannar.

Ett alltför högt fisketryck med drivgarn i havet begränsar återvandringen till älvarna och gör att endast några få procent av den utvandrade smolten får möjlighet att leka. Drivgarn är ett fiskeredskap i form av ett flytande nät.

Laxen kan fångas med spinn/haspel och flugspö. Lämpligaste fiskemetoden är i hög grad beroende av vattenföring och vattentemperatur. Grundregeln är att vid kallare vatten är det svårare att få laxen att stiga till ett bete och då kan det vara lämpligt att fiska djupare.

När vattnet är högt söker laxen strömlä och då kan man hitta laxen nära land. Vid laxfiske krävs dock mycket tålamod, eftersom laxen inte äter i älven så är benägenheten för dem att hugga låg.

Laxens uppvandring i Ljungan sker i huvudsak från midsommar och en bit in i september, varav merparten i juli/augusti. Laxen är fridlyst från och med 1 september så säsongen sträcker sig från midsommar till och med augusti.

Vilka beten som är lämpliga att använda varierar beroende på vattentemperatur och vattenföring. Vid spinn/haspelfiske är det skeddrag i vikter mellan 20 och 40 gram som används mest. Silver, koppar och blått brukar vara bra färger på drag. Fiske med spinnfluga brukar fungera bra när bottnen inte är alltför ojämn.

Flugor med inslag av färgerna svart, brunt, rött, orange och blått fungerar bra. Om vattnet är grumligt fungerar flugor med mer färg bäst, till exempel orange och röda flugor.