Samverkan för påverkbar slutenvård - projektet som ska bryta gamla rutiner
Bra kommunikation skapar förändring. Det står redan klart inom projektet Samverkan för påverkbar slutenvård som gått in i nästa fas. Målet är att ingen ska behöva ligga på sjukhus för att vårdaktörer inte har fungerande samverkansformer och därför ligger fokus på att hitta konkreta arbetssätt för att kunna samarbeta bättre.
Två arbetsgrupper jobbar just nu med att identifiera de problem och hinder som finns för att ta fram konkreta arbetssätt som underlättar samarbetet mellan olika verksamheter.
Ledordet är samverkan.
– Jag är övertygad om att det är en del av lösningen för hur vi ska klara framtidens hälso- och sjukvård, säger Åsa Pellikka, projektledare för Samverkan för påverkbar sluten vård som till att börja med bedrivs i Sundsvalls kommun.
Avtal med gråzoner
Det handlar om hur kommunal primärvård, hälso- och vårdcentraler och specialistvård kan hjälpas åt för att innvånarna ska få så bra vård- och omsorg som möjligt, oavsett var de befinner sig. Målet är att tillsammans skapa proaktiva insatser för att bibehålla funktioner och minska behov av vård- och omsorg, samtidigt som personen blir mer självständig.
Arbetsgrupperna har identifierat hinder och problem för samverkan, personcentrering, folkhälsa och digitalisering. Begreppen är nödvändiga för att kunna stödja patienter redan innan de blir så sjuka att de behöver vård på sjukhus. Arbetsgrupperna undersöker möjliga sätt att arbeta med proaktiva insatser, rehabiliteringskedjan och digitalisering.
– De komplexa problemen bygger på avtal och gamla samverkansrutiner. Avtalen har gråzoner som lämnar utrymme för tolkning. Ett av exemplen är hemsjukvårdsavtalet från 2014, säger Åsa Pellikka.
Nödvändigt med nya rutiner
Hemsjukvårdsavtalet gäller ansvarsfördelningen mellan region och kommun kring hemsjukvården, som 2014 överfördes till kommunen. Därefter har olika arbetsrutiner utvecklats.
Men enligt Åsa Pellikka finns utrymme att förändra rutinerna och skapa nya samarbetsformer, exempelvis kring patienter med hemsjukvård.
– Vi måste förstå att kan vi hjälpas åt och kroka arm, då kan vi frigöra resurser åt varandra. Vi i projektet är medvetna om det ansträngda läget både i kommunen och regionen, men det är nödvändigt att vi tar oss igenom det här för att vi i framtiden ska få en bra arbetsmiljö för våra medarbetare och en fungerande sjukvård för våra patienter.
Slutrapport inom ett år
I september kommer en delrapport om projektets resultat och före nästa sommar ska slutrapporten läggas fram. Då har Åsa Pellikka tillsammans med arbetsgrupperna förhoppningar om att kunna presentera fungerande lösningar.
– Det är mycket som har konkretiserats nu, nästa steg är att pröva lösningar i praktiken för att implementera det som gett effektivt resultat.
Projektet Samverkan för undvikbar slutenvård är en del av den nationella omställningen till God och nära vård vilket innebär att det delvis finansieras av statliga medel.
– Som projektledare har jag objektiva glasögon och ser att vi kommer långt bara genom att träffas och prata med varandra regelbundet, säger Åsa Pellikka.
Senast ändrad: , klockan