Sundsvalls utveckling under 2000-talet har innefattat flera avgöra händelser, i denna text tar vi fasta på några av dem med utgångspunkt i studenters, nyinflyttade och äldres vardagsliv.

I Sundsvall blir det tydligt hur sociala och kulturella aspekter byggs samman i fysiska objekt och strukturer, vilka kan spåras genom områdens planering som gatumönster och olika byggnaders tidsspecifika arkitektur och karaktär. Genom att studera hur människor använder områden och hur de berättar om det får vi syn på Sundsvalls förändring. Sundsvall, liksom alla platser, kan inte beskrivas som något statiskt, det måste istället förstås som något som hela tiden skapas och omskapas av byggnader, föremål, människor och berättelserna om platserna.

I februari 2005 invigdes Mittuniversitetet i och med att Mitthögskolan transformerades till universitet. Även om de historiska anorna inte kan jämföras med landets äldre universitet i landet så vilar Mittuniversitetet på historiska rötter. Året 1842 är särskilt betydande då det innebar inrättande av såväl lärarutbildning som navigationsskola för styrmän och sjökaptener i Härnösand. Under slutet av samma sekel påbörjades även sjuksköterskeutbildning i Västernorrland. Långt senare, 1971 grundlades högskolan i Sundsvall som efter sammanslagning med sina motsvarigheter i Härnösand och Östersund 1993 bildade Mitthögskolan. Sundsvalls självbild som universitetsstad verkar dock långsamt smyga sig på och inte ännu är studenternas närvaro i staden inte ett dominerande inslag. Å andra sidan har många nya sundsvallsbor kommit hit, bildat familj och blivit kvar i staden på ett sätt som inte skulle ha varit möjligt utan Mittuniversitetet.

De som flyttat till Sundsvall på grund av universitetsstudier är ett inslag i Sundsvalls stadsbild, andra nyinflyttade är personer med utländsk bakgrund. Att följa deras vardagsliv och hur de berättar om Sundsvall gör att vi får syn på att Sundsvall alltid har varit staden mellan bergen, men också att en ny passage har vuxit fram i och med det tidigare hamnområdet, som ramas in av den nya Sundsvallsbron över fjärden. Inre Hamnen har kommit att, tillsammans med norra och södra stadsbergen, bli en plats för människors vardag och rekreation, platser att besöka för havet och naturens skull. När vi följer människor i deras vardagsliv berättar de om sitt Sundsvall och berättelserna ramas då ofta in av bergen och havet. Vi har bland annat pratat med ”Ali” som är nyinflyttad i Sundsvall och han berättar att när han ringer sina vänner i Jordanien och Syrien beskriver han sitt nya hem genom att berätta om skogen, havet och vädret. Flera av de nya stadsborna vi pratat med berättar hur vandringsstråken genom staden och parkbänkarna är viktiga. Bänkarna utgör viktiga mötesplatser där social samvaro kan ske utan krav på konsumtion och platsen är fri att sitta på så länge en vill. Bänkarna utgör på så vis både ett sätt att ta in en plats, betrakta den, men också som ett sätt att inta den, att fysiskt sitta på bänken och bli en del av Sundsvall.

Ett annat inslag i den förändrade stadsbilden är framväxten av Sveriges största trygghetsboende i inre hamnen. Boendet har kommit att få namnet Skepparen och stod färdigt för inflyttning 1 juni 2016 och samtidigt var samtliga 139 lägenheter uthyrda. Boendet är ett trygghetsboende som inte är behovsprövat och medelåldern är hög, vid inflyttningen var 55% mellan 70-79 år, 37% mellan 80-89 och 8% över 90 år. Den höga medelåldern styrker det uppdämda behovet av bostäder för äldre i Sundsvall. Det finns idag en efterfrågan på ytterligare trygghetsboenden i Sundsvalls omnejd och det förs diskussioner om att uppföra liknande bostäder i Kvissleby och Matfors. De boende berättar om sin vardag på Skepparen och hur den sociala samvaron, gemensamma sociala och fysiska aktiviteter och den gemensamma matplatsen i ”Kajutan” ger en god levnadsstandard och förbättrar den egna självupplevda hälsan. I våra samtal blir det också tydligt hur en flytt på äldre dar ofta handlar om att flytta närmare, barn, barnbarn, familj och vänner. Eftersom boendekostnaden i trygghetsboendet är väldigt hög hade många sålt sina hus eller bostadsrätter för att finansiera sin flytt och sitt boende på Skepparen. Skepparen skapar en god boendemiljö för många av de boende men det är bara är en liten andel av de äldre i Sundsvall som har råd att ha sitt hem i den typen av boenden. De höga kostnaderna riskerar på så vis bidra till segregering av människor i staden eftersom koncentrationen av lägenheter på en central plats i inre hamnen ger ytterligare förtätning av en på många sätt homogen grupp av relativt välbeställda medborgare.

Lästips

• Andresen, E., (red.) Lidén, G., (red.), Nyhlén, S., (red.) (2017) Hållbarhetens många ansikten : samtal, forskning och fantasier. Sundsvall : Mid Sweden University (Genusstudier vid Mittuniversitetet).
• Giritli Nygren., K., Nyhlén, S., Böge, E., R., (2020) Att läsa vägvalen, om hem, tillhörighet och platsgörande, i Degeman, P., (red.) Giritli Nygren, K. (red.), Nyhlén, S., (red.). Kulturell hållbarhet –vad är det? Stockholm: Makadam Förlag.
• Giritli Nygren., K., Nyhlén, S. (2021) Kulturarv i spåret av 1900-talets bostadspolitik -Om mötet med samtida platsnarrativ från egnahems- och miljonprogramsområden i Sundsvall., I Jarnkvist, K. (red.), Norbäck, C. (red.). Kritiska studier av kulturarv och museala praktiker – en tvärvetenskaplig mötesplats. Forum för genusvetenskap rapportserie nr 15, ISBN: 978-91-89341-16-6.
• Gunmo, A. (red.) (2003) Sveriges nästa universitet – Mitthögskolans första 10 år. Sundsvall: Mitthögskolan.