Den snabba industrialiseringen och världskonjunkturen förvandlade under andra hälften av 1800-talet Sundsvallskusten till världens största exportdistrikt för sågade trävaror. Sundsvalls stad (som då endast bestod av den nuvarande Stenstaden och Storgatan västerut) blev på kort tid som ett ”torg” för en på en kustremsa om några få mil hopträngd industri- och köpmannabefolkning.

Förändringens vindar blåste nu snabbt. Sundsvallsdistriktets sågverk drog till sig tusentals människor med olika bakgrund. Nyare forskning (Bergman 2010) bekräftar bilden av stora skaror av inflyttade säsongsarbetande män från andra delar av landet. Sundsvallskusten fick nu karaktären av ”ett svenskt Klondyke”. Den sociala oron förstärktes av att industrin drog till sig många unga män utan familj. Därtill kom sjöfolket via de stora segelfartygen och att bönderna i Medelpad regelmässigt kom in till Sundsvall under helgerna för att festa. Fylleri, slagsmål, stölder och en omfattande prostitution kom därför att dominera oordningen på allmän plats i Sundsvalls stad. En bidragande orsak till fylleriet var även det stora antalet brännvinskrogar i staden.

Fram till 1870 fanns i Sundsvalls stad några få så kallade stadstjänare som i första hand fungerade som civila brandvakter. 1870 beslöt stadsfullmäktige att inrätta en organiserad poliskår i Sundsvall. Man tog polisen i Stockholm som förebild och anställde en poliskommissarie och fyra patrullerande konstaplar. Nu skulle poliserna bära uniform med sabel och efter några år infördes den tyskinspirerade så kallade kasken som huvudbonad under fotpatrull. Poliserna gick i fyratimmarsskift, dygnet runt, året runt. Det innebar att poliserna snabbt slets ut, dog i förtid och efterlämnade änkor och barn till ett liv i fattigdom.

Den nye poliskommissarien i Sundsvall, Wilhelm Hellman, beskrev redan 1871 stadens omfattande ordnings- och sociala problem på följande sätt i sin rapport till stadsfullmäktige:

Ej allenast en större sjöfart existerar utan även en livlig samfärdsel av lantbor från åtskilliga socknar. Dessutom drar Sundsvall till sig många ensamstående män utan social eller familjär förankring i staden. Dessa och annat löst folk tillställa i förening med begäret efter rusgivande drycker nästan dagligen de mest störande uppträdanden. Härtill skall läggas att i staden finnes förutom vin- och brännvinsförsäljningsställen mellan 80 och 90 ölkrogar samt omkring 100 allmänna kvinnor [prostituerade].

Stadsbranden i Sundsvall 1888 resulterade även i att niotusen människor blev hemlösa över en natt. Dessa fick under flera år bo i provisoriska tältläger vilket medförde en ytterligare ökad social misär med trångboddhet, bristande hygien, alkoholmissbruk och rotlöshet. (Det är för författaren (LW) obekant om dessa fleråriga undermåliga boendeförhållanden och dess sociala och ordningsrelaterade effekter hittills har uppmärksammats av forskningen.)

Foto: 1 maj-demonstration 1899

Successivt förstärktes poliskåren och vid sekelskiftet fanns ett tjugotal poliser i tjänst. På 1890-talet tillkom även embryot till en kriminalpolis, den så kallade detektiva polisen. Fotot föreställer en Första maj-demonstration i Sundsvall 1899 på Köpmangatan. Vi ser att de nya stenhusen börjat ta form drygt tio år efter den förhärjande stadsbranden. Arbetarrörelsen var nu på väg att bli stark i Sundsvall och skulle även inspirera polisen att 1903 bilda en egen fackförening för bättre arbetstider. I täten på tåget går överkonstapel Per Nilsson. Vid tiden för första världskriget skaffade Sundsvallspolisen både polishundar och en ridande polis. Polishundarna finns kvar medan polisrytteriet lades ned vid den svenska polisens förstatligande 1965. Samma år försvann även det rutnät av små kommunala självständiga polisdistrikt på Medelpads landsbygd vilka lydde under varsin chef med titeln landsfiskal.

Revolutionernas tid

Tiden från 1910-tal till 1930-tal var revolutionernas och de politiska oroligheternas tid i Europa och Sverige. Det ryska tsardömet föll 1917 liksom det tyska kejsardömet 1918. Rädslan för revolution i Sverige var stor och vissa nerver var på helspänn. Fotot visar polis som går i täten för en kommunistisk demonstration 1925 på Storgatan med Vängåvan i bakgrunden. Renhållningsstrejken i Sundsvall 1925 medförde problem med strejkbrytare och konflikter med de strejkande arbetarna. Karikatyren visar poliser med dragna sablar som skyddar en ensam strejkbrytare. Flera poliser i Sundsvall har i intervjuer på 1970-talet kommenterat att de kände mer sympati med de strejkande än med ”svartfötterna”.

Ådalen 31: Statspolisen bildas

Efter dödsskjutningarna i Ådalen-Lunde 1931 av kommenderad militär trupp mot demonstranter inrättade regeringen 1933 den så kallade Statspolisen. Syftet med denna rikstäckande mobila polisstyrka var att undvika att militären i fredstid skulle sättas in vid civila oroligheter. Resultatet blev att svensk polis nu fick sina första motorfordon för en ökad rörlighet. Fotot visar Statspolisens första avdelning i Sundsvall 1933, utrustad med Volvobilar och motorcyklar med sidovagn (samt två ryttare i bild) för tjänstgöring över hela Västernorrlands län som både ordnings- och kriminalpoliser. Statspolisen hade även ett eget polisrytteri vilket var samlokaliserat med den lokala poliskårens egna ryttare i stadens dåvarande häststallar på Östra Långgatan där nuvarande OK-Q8 ligger. Polisryttarna avpatrullerade parker och grönområden i och utanför staden samt kunde förstärka polisen vid större folkliga evenemang.

Andra världskriget

Sveriges beredskap under andra världskriget innebar även en förstärkning av den svenska polisen. Den viktigaste reformen var bildandet av en rikstäckande säkerhetspolis: Allmänna Säkerhetstjänsten för bland annat övervakning av politiska ytterlighetspartier, främst nationalsocialister och kommunister. (Redan tidigare fanns i Stockholm och i residensstäderna säkerhetspoliser ur Statspolisens Tredje rotel samt vid Stockholmspolisens Sjätte rotel. Dessa båda rotlar slogs 1939 samman och ingick i den krigstida Allmänna Säkerhetstjänsten.)

Utlänningspolisen förstärktes samtidigt med anledning av de stora krigstida flyktingströmmarna till Sverige och särskild hamn- och järnvägspolis bildades. Polisiära instruktörer hjälpte även till vid utbildningen av de norska och danska så kallades polistrupperna 1943–45.

Fotot är taget fredssommaren 1945 och visar hur Sundsvallspolisen paraderar i sin militära krigsuniform med svart hjälm, pistol och sabel på Svenska Flaggans Dag i Härnösand för att demonstrera polisens beredskapshållning under kriget.

Mot en modern polis

Efter krigsslutet 1945 påbörjades en utveckling mot dagens moderna polis genom polisens förstatligande 1965. På grund av den ökade region- och gränsöverskridande brottsligheten samt att personbilen explosionsartat blev det svenska folkets allmänna egendom hade den gamla splittrade kommunala polisorganisationen överlevt sig själv. Förstatligandet 1965 revolutionerade svensk polis genom bland annat införandet av en enhetlig fordonspark, beväpning och annan utrustning samt inte minst en centraliserad polisutbildning och Rikspolisstyrelsens tillkomst. Vid den senaste nationella polisreformen 2015 med en nationell regionindelning bröts bland annat Säkerhetspolisen (SÄPO) ut från Rikspolisstyrelsen/NOA och blev en särskild myndighet.

I kölvattnet efter de rekordartat ökande så kallade gängrelaterade dödsskjutningarna i Sverige och nya brottstyper (IT) pågår i dagsläget en intensiv nationell debatt från politikens och medias sida om den svenska polisens effektivitet, polisens lokala närvaro och angränsande frågor.