Det finska vinterkriget startade 30 november 1939 då Sovjet angrep Finland.

Under krigsåren 1939–1944 förflyttades cirka 70 000 finska barn till Sverige. Många kom med fartyg, men de flesta kom med tåg via Haparanda ofta till Stockholm. Sedan barnens hälsa kontrollerats fördelades barnen till olika platser och fosterhem i landet. Några av barnen kom till Sundsvall.

I Sundsvalls Posten från 1942 finns att läsa om hur våra största fackföreningar och ideella och politiska organisationer bildade Samarbetskommittén för nordiskt samarbete. Här fanns också sammanslutningar bland annat inom handel och näringsliv. Kommittén uppmärksammade och följde förhållandena i Finland, där människor hade det svårt och då i synnerhet barnen.

Svenskarnas offervilja var storartad och hjälpsamheten nästan obegränsad. Barnöverflyttningen möjliggjordes genom att många företag och privatpersoner skänkte pengar till kommittén. Lottor, både finska och svenska, tog hand om barnen under resorna. Många personer anmälde sig att ta fosterbarn och till och med ett industriföretag förband sig att ta emot ett visst antal barn. Det kan man läsa om i både Sundsvalls-Posten och Nya Samhället.

I Sundsvalls Posten 8 januari 1940 finns en artikel som berättar att ett Trettondagsarbete för Finland bedrevs vid över 400 företag med tillsammans nära 90 000 arbetare. Den sammanlagda dagsförtjänsten inklusive övertidsersättning uppgick till omkring en miljon kronor, som gick till Nationalförsamlingen för Finland.

I Medelpad arbetades det vid Ortviken, Svartvik och Essvik, tillsammans 1330 man; resultatet 22 000 kronor. Vidare gick arbetet vid Erikslunds ångsåg, som sysselsatte 40 man. Resultatet blev 441 kronor.”

Även artikel i Nya Samhället 5 januari 1940 med rubriken 1500 av distriktets arbetare i extraskift.

Kubikenborgs Herrgård hem för finska barn är titeln på en tidningsartikel i Nya Samhället 13 januari 1942.

Koncernens tjänstemän stödja planerna genom bidragsteckning. Bland Cellulosakoncernens bortåt 200 tjänstemän pågår för närvarande en teckning av bidrag för underhåll av finska barn som man ämnar bereda en fristad i Kubikenborgs gamla herrgård ...

I Nya Samhället 27 februari 1942; Finsk barnkoloni på Kubikenborg.

Den insamlingsaktion som igångsattes bland personalen i Cellulosakoncernen och Hammarforsens kraft aktiebolag har säkrat vistelsen i Sverige för 25–30 finska barn under det kriget varar. Som koloni för dessa barn skall gamla herrgården i Kubikenborg inrättas, och man beräknar att barnhemmet skall kunna ta emot sina gäster omkring 15 februari eller senast 1 mars.

Till föreståndare för kolonin har antagits barnsköterskan Rut Nilsson, Skönsberg. Dessutom planerar bestyrelsen att anställa en finskspråkig barnträdgårdslärarinna, som skall bli förbindelselänken mellan barnen och föräldrarna...

31 mars 1942 finns i en rapport i en av SCAs handlingar som beskriver flera av koncernens bolag vilka ombesörjer platser för de finska barnen.

Sundsvallbolagen, 1 hem Kubikenborgs Herrgård tar emot 30 barn som anländer den 28 februari. Kostnaderna betalas av tjänste- och förmän vid Sundsvallsbolagen, Hammarforsen och Cellulosabolaget. Vidare står att ”Sundsvallsbolagen planerar dessutom ett barnhem i Matfors för 25 barn …

Samtliga tidningsartiklar är från SCA:s arkiv i Märlo.

Flera platser i Sundsvallsområdet tog emot finska barn och bland dem var Matfors Herrgård och barnkolonin i Gudmundsbyn. Fotot från Birgit Bergman är taget vid barnkolonin i Gudmundsbyn och visar de fem pojkar som tillfälligt togs emot där innan de placerades ut i fosterhem.

Det var många familjer i Sundsvall med omnejd som tog emot barn från det krigshärjade Finland.

Sven Hultman var nio år då han var med på Kubikenborgs station dit finska krigsbarn anlände med tåg. Han minns att de hade ”lappar” runt halsen. De gick sedan den korta biten från stationen till herrgården. Sven minns hur han tyckte det var en både spännande och skrämmande upplevelse.

Elsa Frykberg, född Hansson, har berättat att hennes mamma gick till herrgården med kläder och leksaker, som hon hade sparat på vinden efter sina barn.

Att det var många små barn som kom till Kubikenborgs herrgård vittnar en artikel i Sundsvalls Tidning om, 3 maj 1946, då barnen ska lämna herrgården och åka hem. Några av barnen var sex–sju år och hade då varit i Sverige under 3–4 år! De minsta barnen är bara tre år!

Men det fanns även barn i skolåldern. De som gick i Kubikenborgs skola under denna tid har berättat om de nya klasskamraterna från Finland. Några kunde inte svenska, men lärde sig snart det nya språket och anpassade sig väl.

Kubikenborgs herrgård revs 1953.

Birgit Bergman, född Olofsson, berättar 2023-07-06, att 1944 kom fem pojkar till före detta bankolonin i Gudmundsbyn för att kort tid därefter placeras ut i olika hem. En av dem, Jauko cirka elva år, kom att flytta in i granngården till barnkolonin, hos Tea och Birger Olofsson. Birgit var bara tre år då och har inget minne själv från den tiden, men har fått allt berättat av sina föräldrar. Det fanns en överenskommelse med myndigheter i Finland att barnen skulle tillbaka. Den här grabben ville stanna hos familjen Olofsson, men efter cirka ett år fick han åka tillbaka till sin mamma. Han hann dock vara över en jul. Medan de åt julmaten började han gråta. Farbror Birger undrade vad som var fel. Svaret var att han ville fortsätta att äta men kunde inte få ner något mer, han var för mätt. Farbror Birger tog ut grabben och de lekte i snön och därefter kunde han äta lite till.

Lars-Erik Larsson bodde som ung grabb i Birsta, berättar 2023-07-05. Det var svåra tiden i Finland efter kriget så många unga pojkar kom hit för att hjälpa till vid jordbruken och samtidigt kunna äta upp sig och tjäna en slant. Lars-Erik som då var i sjuårsåldern var glad över att få spela fotboll med de större grabbarna från Finland och samtidigt kunna lära dem svenska.