Skyttepaviljongen målas om!

När ni ser byggnadsställningar runt vår fina Skyttepaviljong är det dags för den faluröda fasaden att målas. Den behöver ses över och skötas för att huset ska må så bra som möjligt i många år framöver.

Falu rödfärg

Den färg vi använder är Falu rödfärg. Det var i slutet på 1700-talet som vi började måla allt fler byggnader i stället för att låta dem vara trärena eller tjärade. Det blev också modernt, eftersom den brunröda färgen liknade lyxigare och större byggnader i tegel. Under 1760-talet började järnoxid utvinnas ur restmalm från kopparbrytningen i Falu koppargruva. Det röda färgpigmentet kommer från järnoxiden. Falu rödfärg var så billig att många hade råd att måla sina gårdar och torpställen. Från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet var den röda färgen otroligt populär. Traditionen att måla hus och små stugor röda lever kvar än idag.

Idag köper vi oftast Falu rödfärg färdig på burk. Men visste du att den förr i tiden ofta tillverkades hemma? Vill du veta hur du kan göra din egen falu rödfärg eller om du vill veta mer om fasader och målning kan du följa denna länk. Där hittar du allt möjlig spännande om byggnadsvård.

Hålla hus sida om röd slamfärg och rödmålade hus Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Skyttepaviljongens historia – en samlingslokal och bostad

Förr i tiden var Skyttepaviljongen en föreningslokal för den skytteförening som var aktiv på Norra Stadsberget. Prickskytte var en av de första verksamheterna på berget. Redan i början av 1900-talet bildades en skytteförening. De byggde skyttebanor, murar för kulfång och markörgravar i området.

På övervåningen i detta hus har många människor bott. Här samsades kök, sovrum och vardagsrum för vaktmästaren familj med samlingslokal för skytteföreningen. Idag används byggnaden som kontor och personalrum för oss på friluftsmuseet på övervåningen och nedre plan som värmestuga och kontorsutrymme.

Om friluftsmuseets byggnader

Vill du veta mer om friluftsmuseets olika byggnader hittar du information på sidan om Friluftsmuseets byggnader.

Timmerkojan flyttad

Stock för stock plockades den ned och timrades upp igen på sin nya plats närmare fäbodvallen. Timmerkojan är en knuttimrad byggnad vilket gör att den är möjlig att flytta.

Timrade hus

Knuttimring är en äldre byggnadsteknik, känd i Norden sedan 800-talet. En timmerstomme består av timmerstockar som läggs horisontellt och staplas på varandra. Stockarna fogas ihop i hörnen genom uthuggna hak. Dessa sammanfogningar kallas för knutar. Knutarna kan se olika ut och det finns ungefär 250 typer av knutar. Olika tider i historien och olika delar av Sverige har sina speciella utformningar. Rännknuten är den äldsta och enklaste knuten. Den har bara ett urtag/hak på en sida av stocken och kallas därför för enkelspårig knut.

En stor fördel med timmerhus är att väggarna går att plocka isär och husen flyttas. Stockarna är bara staplade på varandra och inte spikade eller skruvade, utan hålls samman av knutarna och tyngdkraften. Förr kunde byggnaderna flyttas relativt enkelt inom en gård och ibland även följa med om någon flyttade längre bort. Eftersom timmerstockarna i ett hus kan användas och återanvändas många gånger är det ett resurssnålt sätt att bygga på. Att timret dessutom hjälper till att binda koldioxid gör det också klimatvänligt.

Vill du veta mer om timring och byggnadsvård?

Hålla hus sida om knutar och knuttimring Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Byggnadsvård.se:s sida om enklare reparationer på knuttimrade hus Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Timmerkojans historia på Norra Berget

Byggnaden är en kopia av en skogsarbetarkoja, som visar hur timmerhuggare och kockor bodde när de jobbade ute i skogen. Den byggdes på plats 2003 av timmermännen Olavi Karlenkaski, Lars Melin och Leif Berg. Instruktörer var Jan Wallgren och Malkolm Uhlin. Sen dess använder vi Timmerkojan för historieförmedling för skolklasser, vid berättarstunder och mycket mer. Vi håller den också öppen för allmänheten då och då.

Skogen som industri och arbetsplats

Skogsindustrin har länge varit den viktigaste näringen i Norrland. Området kring Norrlandskusten var ett av de största sågverksdistrikten under slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. I skogarna arbetade både kvinnor, män och barn, året runt. Timmerhuggning, körning, vallning av betesdjur och slåtter var viktiga arbetsuppgifter. Det mesta av timmerhuggningen utfördes under vintern, då snön gav bättre transportmöjligheter för stockarna. Idag är hela arbetsprocessen med timmerstockarna mekaniserad och skogsbete ovanligt.

Utsiktstornet har renoverats

Smidesräcken, betongfasad och belysning har setts över. Färgen som fasaden målas med är en så kallad silikatfärg, en vattenburen industriproducerad färg som fungerar bra på betong, tegel och cement. Silikatfärger utvecklas av den tyske kemisten Adolf Wilhelm Keim under andra halvan av 1800-talet.

Tornet är gjutet i betong, ett material som börjar användas i början av 1900-talet. Till en början blandades betongen för hand men på 1930-talet började betongfabriker att anläggas. I husgrunder, broar och i många andra byggnadsverk blev betongen mycket vanlig.

Läs mer om Utsiktstornets spännande historia

Stallet har fått ett nytt tak

Taket som har lagts på Stallet är ett spåntak.

Träspån var ett av de vanligaste taktäckningsmaterial mellan 1850 och 1950, både på landsbygden och i småstäderna. Spåntak ersatte äldre täckningsmaterial som torvtak, vedtak och brädtak. Under 1800-talet blev tillgången till billig spik större i och med industriell spiktillverkning. I och med det blev också spåntaken, vars spån spikades fast, ett bra taktäckningsalternativ.

Allt eftersom blev även spåntaken utbytta mot andra, med tiden billigare takmaterial som tegel och plåt. Först byttes taken på bostadshusen och senare även på ekonomibyggnaderna som stall, ladugårdar och lador. Idag händer det ibland att det finns äldre spåntak bevarade under modernare tegel och plåttak.

Olika spån

Det finns tre typer av spån; späntade, hyvlade och sågade spån. Den äldsta tekniken är att handspänta spånen ur gamla torrfuror, vilket ger den längsta hållbarheten. Med tiden blev det allt vanligare med spån som hyvlats fram i spånhyvel eller sågats i maskin som har en kortare livslängd än den handgjorda.

Läs mer om Stallets historia

Vill du veta mer om spåntak och andra taktäckningsmaterial?

Hålla hus sida om spåntak Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Nytt spåntak på Fähuset

Det nya taket som vi lagt är ett spåntak, som också lagts på flera av de andra byggnaderna i friluftsmuseet. Ursprungligen stod Fähuset på Sätervallen i Säter, Haverö socken. Det flyttades till friluftsmuseet på 1930-talet. Inne finns bås för tio fjällkor och all inredning är fint bevarad.

Livet på en fäbodvall

Under sommarens fäbodvistelse sov korna inomhus på natten och mjölkades i fähuset tidigt på morgonen och sent på kvällen. Resten av tiden gick de på bete ute i skogen. Kvinnor eller barn vaktade eller ”gätade” djuren ute i skogen. Gäta är ett äldre ord för att valla eller vakta. Kanske har du hört uttrycket ”kasta ett getöga” som härstammar från ordet gäta. Det innebär att hålla uppsikt eller vara vaksam. Det var precis vad fäbodfolket behövde vara när de var med djuren ute "på" skogen.

Idag är det gamla fähuset ett fint inslag på fäbodvallen, som också har två fäbodstugor, ett gethus och en mjölkbod.

Vill du veta mer om spåntak och andra taktäckningsmaterial?

Hålla hus sida om spåntak Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Mer information om Norra Bergets fäbodvall.

Om friluftsmuseets byggnader

Vill du veta mer om friluftsmuseets olika byggnader hittar du information på sidan om Friluftsmuseets byggnader.

Utescenen har fått nytt tak

Det nya taket som lades är av pannplåt.

Plåt som byggnadsmaterial på hus

På de flesta byggnader finns plåtarbeten i någon form, taktäckning, fönsterbleck, och skorstensbeslag. Än idag utförs de till större delen med traditionella hantverksmetoder. Förutom järn- eller stålplåt förekommer även koppar-, bly- och zinkplåt. Plåt är ett smidigt material som erbjuder stora möjligheter. Plåten ger lätta konstruktioner och är lätt att forma både till täckning och till ståndrännor, stuprörmed mera. Ett äldre plåttak är värdefullt och vackert. Om taket måste läggas om bör det nya taket ges samma utformning som det gamla.

Vill du veta mer om olika takmaterial och byggnadsvård av tak besök Hålla Hus hemsida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Utescenens historia på Norra Berget

Utescenen byggdes ursprungligen som en dansbana 1972 och låg då där kryddträdgården ligger idag. Den flyttades till denna nuvarande plats 1991. I början av 2000-talet byggdes dansbanan ut och ett tak lades över hela byggnaden. Genom åren har dansbanan blivit populär som både utescen och en plats för danser, fester och olika uteaktiviteter. Det har som mest funnits tre dansbanor på Norra Berget genom historien.

Populärt sommarnöje bland ungdomar

Utedansbanor var förr vanliga ute på landsbygden och i folkparkerna. De började byggas i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i samband med folkrörelserna. Ungdomar i de nya föreningarna ville ha samlingsplatser för dans och nöje och under sommarmånaderna blev dessa dansbanor mycket populära. I folkparkerna byggdes ofta större festplatser i anslutning till dansbanorna. Dansbanorna fick utstå mycket kritik och kallades av vissa för ”dansbaneeländet”. Det var inte dansen i sig som kritikerna vände sig emot utan mer den alkoholkonsumtion som den ansågs föra med sig.

Om friluftsmuseets byggnader

Vill du veta mer om friluftsmuseets olika byggnader så hittar du information på sidan om Friluftsmuseets byggnader.