Vårdkasar var stora bål som tändes på höga, väl synliga platser för att varna lokalbefolkningen när fiender var på väg. Vårdkasesystemet är gammalt. Redan under förhistorisk tid finns det omnämnt i landskapslagar och eddadiktning. En av Sundsvalls vårdkasar ska ha funnits på Norra Berget. När ryssarna närmade sej Sundsvall är det ganska troligt att den brann. För att sprida varningseldarna från Hudiksvall och Njurunda norrut mot Tynderö och Härnösand.

Vårdkasarna var bemannade av ortens bönder när det var ofärdstider. Därför var den konstruerad med resta träsprior runt en mittstolpe, som en samisk kåta. Inuti kunde kasvakten övernatta. Det gick också att förvara brännbart material, som kådrika stubbar och tjära, i den. Nattetid skulle vårdkasen brinna med häftig låga som sågs lång väg. Behövde den tändas på dagen lade kasvakten på fuktigt ris för att det skulle bolma ut stora mängder rök.

Den sista gången vi använde vårdkasar i Sverige som ett signalsystem var 1854.