Ryktet säger att hon var en ond människa…
Historier om spöken, hemsökelser eller annat otyg har ofta karaktären av skrönor och sägner. En av många som finns från Sundsvallsområdet ska ha utspelat sej i byn Ljusta på 1870-talet. Den valsade runt i dåtidens tidningar och spreds muntligt i närområdet under lång tid efter att händelserna ska ha inträffat. Berättelsen återkom sedan flera gånger under årens lopp, senast i Sundsvalls-Posten 1954. Artikelförfattaren hade då hört om händelserna från sin gamla farmor. Berättelsen innehåller flera drag som kännetecknar en skröna eller en sägen.
Det som ska ha hänt var i korthet:
En änka och hennes mor, som bodde på en gård i Ljusta by, ska ha nekat en gubbe husrum kring jultid 1872. Gubben, som var av samisk härkomst, sades då ha förbannat änkan. I många äldre berättelser görs tyvärr många negativa generaliseringar av förmågor och egenskaper kopplade till våra nationella minoriteter, som girighet, tjuvaktighet eller som i samernas fall – trollkunnighet. Efter förbannelsen ska i vilket fall en massa onaturliga händelser ha inträffat kopplade till änkan och hennes mor. Några exempel är att köksföremål, ved, aska och glöd flög runt i deras bostad. Polis och präster undersökte ”spökerierna” utan resultat.
Död och dömd
Allt upphörde när änkan dog en kort tid senare, enligt kyrkböckerna av smittkoppor, men enligt sägnen på grund av förbannelsen. I grannskapets ögon ansågs det ha varit bäst det som skedde, eftersom hon enligt ryktet var en ond människa. Det sas till exempel att hennes döde make inte varit död utan bara skendöd men att hon begravt honom ändå. Han skulle i så fall ha varit orsaken till alla märkliga händelser. Därför upphörde märkligheterna också vid änkans död. Ryktet var nog oförtjänt men det levde kvar nästan 100 år, trots att änkan enligt en journalist ”oförskyllt hamnat i händelsernas centrum”.
Ofta, men kanske inte alltid, finns en naturlig förklaring till ”oförklarliga” händelser och spökerier. Så var fallet med de underliga suckar, stönanden och andra ljud som hördes i och utanför Kapten Åbergs hus på Kyrkogatan 8 i Sundsvall. Vid en reparation hittades en tom ölflaska i en ventil. När vinden låg på gav flaskan ifrån sej olika blåsljud.