Genom alla tider har vi människor älskat att berätta. Det kan ha varit i skenet från en lägereld under stenålder, på en krog efter några bägare öl, vid härdpallen i en timmerkoja eller runt fikabordet på kontoret. Berättelsernas innehåll har varierat och förändrats under årens lopp men syftet har oftast varit att informera eller lära, skrämma eller underhålla. En bra historia behöver kanske inte heller alltid vara sann. Våra bibliotek och bokaffärer är fyllda med fantastiska historier som är mer eller mindre påhittade – om än kanske inspirerade av verkliga händelser. Påhittade historier är i de flesta fall harmlösa och underhållande och det finns många typer av dem.

Kärt barn har många namn

Skrönor är berättelser som ofta är kraftigt överdriven och i många fall osanna. De berättas i syfte att underhålla. En vandringssägen eller sägen är i allmänhet kopplad till en plats, en sak eller en händelse, och kan uppfattas berätta sanningar. Ofta handlar de om rädslor och fobier, brott och konstiga beteende hos människor. Gemensamt för skrönor och sägner är att de går från mun till mun och förändras ju fler gånger de återberättas. En modern variant av dem är faktoiden, ett påstående som hålls för att vara sant, men som inte är det eller inte är bevisat pålitligt. En känd faktoid är att humlor inte kan flyga enligt fysikens lagar och en annan att Bermudatriangeln är speciellt olycksdrabbad.

And the story goes on and on...

Idag sprids moderna vandringssägner eller urban legends och faktoider via nätet och sociala medieplattformar. Behovet av källkritik och sunt förnuft är därför idag större än någonsin, då det är extremt lätt att ”osanna sanningar” får viral spridning och ger bränsle åt fördomar och konflikter. En skröna kan vara underhållande, men i fel händer och med fel spridning, medvetet eller omedvetet, kan den vara riktigt, riktigt farlig.

I höstens promenadutställning kommer vi att berätta några skrönor och sägner från Sundsvall med omnejd, som är helt sanna. Eller inte…