Grundprinciper för säkra personförflyttningar
Förutom kunskaper i ergonomi och arbetsställningar/arbetsrörelser, behövs även kunskaper om hur krafter och hävstänger påverkar och finns med i våra rörelser.
Det ingår att ha kunskaper i ett rehabiliterande och funktionsbevarande arbetssätt och att kunna analysera hur vårdtagarens rörelse- och funktionsförmåga inverkar i en förflyttning. Därtill ingår också hjälpmedelskunskap.
Vårdbehovet ökar när vårdtagaren blir passiv.
Grundläggande i förflyttningar är att ta vara på vårdtagarens förmågor, oavsett hur de ser ut. Genom att få vara en aktiv part i sina förflyttningar, oavsett funktionsförmåga, bemöts vårdtagaren med respekt och får möjligheter att återvinna/bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga. Detta ger också bättre förutsättningar för skonsamma och säkra förflyttningar för både personal och vårdtagare.
Är de rörelser som vi gör automatiskt och som finns lagrade i hjärnan sedan vi var barn. Det är t ex på vilket sätt vi gör för att resa oss från sittande till stående eller resa oss från liggande till sittande. Naturligt rörelsemönster är ofta det mest energibesparande och skonsammaste sättet att röra sig på.
Vår rörelseförmåga och det naturliga rörelsemönstret förändras när vi blir gamla och/eller sjuka. Att utgå från det naturliga rörelsemönstret underlättar för vårdtagaren att vara aktiv i förflyttningen och möjliggör ett rehabiliterande och funktionsbevarande arbetssätt. Det naturliga rörelsemönstret är också en utgångspunkt för att förstå rörelsens kraftriktning och hur du bäst ska placera dig i förflyttningssituationen. Det är också utgångspunkten för att kunna ge rätt instruktion/kommando och stimulera vårdtagaren till att vara aktiv i förflyttningen.
En förflyttning byggs upp i flera steg med utgångspunkt i vårdtagarens förmåga till rörelse består eller stärks. Det gör man genom att skapa förutsättningar för vårdtagaren, att så långt det är möjligt, använda sina egna förmågor och aktiva kraftkällor (t ex tryck- och skjutkraften i armar, ben och bäcken). Ett sådant arbetssätt innebär att du som vårdpersonal avlastar din fysiska insats maximalt. Men för det krävs förberedelser.
- Gör en behovsanalys d v s bedöm vårdtagarens fysiska och kognitiva förmågor som har betydelse i aktuell förflyttning och en riskbedömning. Det styr valet till ett förflyttningsalternativ där kraven och förväntningarna på vårdtagaren medverkan varken blir för högt eller lågt ställda.
- Anpassa valet av hjälpmedel till den miljö och situation där de ska användas.
- Bedöm vilken fysisk insats och vägledning som krävs av vårdpersonalen – personalbehov och utförande.
- Utvärdera resultatet av personförflyttningen.
Tänk på att vårdtagarens förmågor kan variera över ett dygn och från dag till dag. Därför ska en ny bedömning göras inför varje aktuell förflyttningssituation.
En reglerbar säng är grundläggande för att kunna arbeta ergonomiskt med säkra personförflyttningar.
Liggytans reglerbarhet och olika sängtillbehör till exempel dävert, uppresningsstöd, sänghandtag eller korta sänggrindar ger vårdtagaren förutsättningar att så långt det är möjligt ändra sin position i sängen och vara självständig eller medverkande i sina förflyttningar i eller till och från sängen.
För att skapa förutsättningar för en aktiv vårdtagare och få stabila och säkra grepp för personalen vid personförflyttningar.
- Band med grepp, handtag i båda ändar.
- Draglakan
- Repstege fästs vid sängens fotgavel. Används av vårdtagare att komma upp på sängkanten.
- Vårdbälte finns i olika storlekar. De har i allmänhet ett antiglidmaterial på insidan. Handtagen sitter horisontellt och/eller vertikalt beroende på fabrikat.
- Överflyttningsplattform, ett mobilt överflyttningshjälpmedel. För vårdtagare som kan greppa och dra sig upp till stående, kan stå upp med stöd för underbenen. Två-delade bälten finns, som ger stöd bakom/under stuss.
- Sänghandtag är ett alternativ till grindar. De finns beroende på fabrikat i längderna 30-80 cm.
För att skapa en motkraft, frånskjut eller för att säkra upp en förflyttning.
- Antihalksockor. Minskar risken för fallskador vid uppegående. Skapar friktion mot underlaget vid positionsändringar/förflyttningar i sängen.
- Antihalkmatta. Skapar friktion, t ex placeras den under vårdtagarens fötter för att skapa frånskjut vid förflyttning längre upp i sängen. Antihalkmatta finns i färdiga storlekar och på metervara.
För att minska friktionen vid vissa kontaktpunkter, främst vid liggande positionering, men även vid sittande överflyttningar samt positionering i sittande.
- Glidlakan har en glidyta av satin, som underlättar förflyttningar i sidled. Beroende på vårdtagarens funktion, väljs glid som antingen täcker hela sängens längd eller som täcker sängen till två tredjedelar. Glidlakanets övre kant ska placeras intill sängens huvudända. Glidlakan bäddas alltid in i sängen, ovanpå underlakanet med glidytan vänt uppåt, mot taket.
- Gliddraglakan används tillsammans med ett glidlakan. Det har en undersida av satin som skapar glid i fyra riktningar när det placeras med glidytan mot glidlakanet. Kombinationen gör att vårdtagaren kan förflyttas med minskad friktionskraft. Obs! Tänk på sänggrindarna för att undvika att vårdtagaren glider ur sängen.
- Glidkudde är en kudde med ett örngott med en glidyta i satin på undersidan. Den används i kombination med ett glidlakan. Syftet är att minska friktionen under vårdtagarens huvud och skuldror vid förflyttningen längre upp i sängen.
- Glidskivor finns i olika längd och form. Glidskiva mini och normal används i par. De har en glatt yta på både ovan och undersidan, vilket gör att de är lätta att applicera under vårdtagaren, t ex vid länge bak i stolen eller vid selapplicering.
- Glidbräda används i sittande överflyttningar mellan säng och rullstol. De har en antiglidremsa undertill för att ligga still mot underlaget.
- Glidskiva extra lång avlastar fler kontaktpunkter och används vid liggande överflyttningar.
- Glidtyg/glidmatta är tillverkade i tunn polyamid vilket gör dem lätta att applicera och ta bort. När glidtyg placeras mellan vårdtagaren och underlaget glider glidtygets lager mot varandra och avlastar patientens hud från skjuvning. Kan användas även om huden är fuktig.
- Förhöjningsplatta är en fotpall som finns i olika former och höjder (5 - 10 cm). Användningsområdena är flera. Bland annat ger den vårdtagaren möjlighet att nå ner med fötterna och aktivt kunna trycka ifrån i samband med förflyttning.
- Förflyttningslakan används till positionering i sängen, liggande överflyttningar och överflyttningar med personlyft.
- Lyftselar finns med olika ryggstödshöjder (låg, axelhög och hög) och i tre olika benstödsöppningar: vid (hygiensele), medium och snäv (amputationssele). En lyftsele är ett kroppsnära hjälpmedel som ska provas ut och användas med hänsyn till vårdtagarens individuella behov.
- Taklyft är en takmonterad personlyft. Taklyftens lyftmotor kan monteras på en rak skena eller på en flyttbar skena i en så kallad traverslösning.
- Mobil personlyft har ett underrede med fyra hjul varav de två bakre är låsbara, en lyftmast och en rörlig lyftarm med lyftbygel. Om den mobila personlyften ska vridas runt med vårdtagaren i lyften, underlättas det väsentligt om man först låser ett av de bakre hjulen.
- Speciallyftar för förflyttning upp från golv.
I det dagliga arbetet behöver vårdpersonal planera varje enskild personförflyttning. I planeringen ingår att tänka igenom förflyttningen och värdera de risker som finns i situationen, för både vårdpersonalen och vårdtagaren.
Fem punkter för säker personförflyttning
- Kommunicera med vårdtagaren
Berätta för vårdtagaren vad som kommer att hända när förflyttningen genomförs. Kommunikationen gör vårdtagaren delaktig i sin vård samt skapar tillit och trygghet. - Ta reda på vad vårdtagaren kan göra själv
Ta reda på vilken förmåga vårdtagaren har att förflytta sig själv.- Kan vårdtagaren hjälpa till?
- Finns det omständigheter som kan påverka en förflyttning, som ökad fallrisk eller risk för trycksår?
- Kan vårdtagaren hjälpa till?
- Välj säkert arbetssätt Förflyttningen ska vara säker för dig som vårdpersonal.
- Kan du utföra förflyttningen själv eller måste ni vara flera?
- Finns lämplig arbetsutrustning till hands?
- Finns det andra riskfaktorer att ta hänsyn till så att förflyttningen kan genomföras på ett säkert sätt?
- Ta dig tillräckligt med tid
Om du bedömer att du inte har det, se över hur du kan påverka det och låt inte tiden utgöra en riskfaktor. - Säkerställ att du har utrymme Varje situation skiljer sig åt.
- Hur ser lokalen ut?
- Finns det något som står i vägen för förflyttningen?
Utskrivbar affisch
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Utskrivbar snabbguide Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Samarbeta
Samarbete är en förutsättning för en aktiv vårdtagare och för att förflyttningen ska kunna utföras med minsta möjliga kraft. Det krävs ett samarbete både mellan personal och vårdtagare och personal emellan.
Skapa ögonkontakt och var medveten om ditt eget kroppsspråk, då det kan vara svårigheter med den verbala kommunikationen.
Använd mjuka grepp och undvik att greppa i t ex armhålorna. Kan inte vårdtagaren vara aktiv, använd ett hjälpmedel, t ex ett vårdbälte.
För bästa möjliga samarbete krävs ett kommando, Ett lämpligt kommando lyder ”Vi förflyttar nu”. Ett utdraget ”nuu” skapar en lugn förflyttning. Tänk på att den personal som startar förflyttningen säger kommandot. Se till att vänta in att vårdtagaren är aktiv.
Arbeta skonsamt med bra arbetsteknik:
Placera dig nära vårdtagaren i gångstående och i kraftriktning. För att ha en god balans i gångstående, se till att ha en god understödsyta (”stå på räls och ej på lina”).
Tyngdöverföringen sker genom att du har en låg tyngdpunkt och startar med tyngden på det främre benet och för över tyngden mot det bakre benet. Håll kvar kontakt med fötterna i golvet. Bibehåll en god hållning och se till att näsa och tår är i samma riktning genom rörelsen (ej vrider kroppen).
Rulla tillbaka och sänk axlarna. Håll armbågarna in mot kroppen (låsta armhålor) genom förflyttningen. Tänk på att hålla handlederna stabila och raka. Ha en lugn och jämn andning.
Vid behov kan förflyttningen delas upp i flera steg. Undvik att vårdtagaren oplanerat greppar tag i dig.
Efter en utförd förflyttning utvärderas upplevelsen och resultatet, utifrån både vårdtagarens och personalens perspektiv.
Följande frågor kan ställas:
Vårdtagare
- Fick hen möjligheter att hjälpa till? (information, instruktion, kommando, vänta in)
- Medförde förflyttningen obehag/rädsla/smärta?
- Hamnade vårdtagaren där det var tänkt?
Personalen
- Hur kändes förflyttningen i kroppen - lätt? tungt?
- Hur var samarbetet?
- Valdes rätt hjälpmedel?
- Kan något göras annorlunda till nästa gång?