Sundsvalls kommun har erbjudit personliga ombud i 20 år

Att få göra skillnad och att få arbeta självständigt. Det är de tyngst vägande skälen till att två av de tre personliga ombuden i Sundsvall varit med ända sedan starten för tjugo år sedan och att det tredje är inne på sitt femtonde år.

Lokalen ligger i det pampiga Hedbergska huset. Men där inne ser det i stort sett ut som vilket kontor som helst, även om inredningens varma röda färger ska ge ett välkomnande intryck. Viktigt i en verksamhet som vänder sig till människor med psykisk ohälsa.

Här tar de personliga ombuden Maria Lemon, Catrine Nordlund och Per-Olof Tiger emot personer som behöver stöd för att reda upp en vardag de tappat kontrollen över. Som inte orkar, vågar eller förmår ta de samhälleliga kontakter de behöver för att få livet att fungera.

– Deras liv har liksom kapsejsat, vardagen fungerar inte, som Per-Olof Tiger uttrycker det.

Verksamheten handlar i många fall om att vara första instans på vägen mot att få ordning på sitt liv och – ofta – sin ekonomi. Många av personerna har inte kraften eller modet att själva ta de kontakter som behövs för att till exempel söka försörjningsstöd, sjuklön eller olika former av försäkringsersättningar. De kan också ha erfarenhet av dåligt bemötande.

De personliga ombuden fungerar som ett slags pedagogiska mellanhänder. Det kan stötta klienterna med att fylla i blanketter, ta myndighetskontakter, överklaga beslut, söka fonder. Målet är att klienterna så småningom ska klara sådant själva.

– Vårt mandat är att jobba utifrån den enskildes önskemål, utan myndighetsutövning och utan dokumentation. Det gör att våra klienter kan känna sig trygga, säger Per-Olof Tiger.

Under de tjugo år som gått har de personliga ombuden sett verksamheten påverkas av olika samhälleliga förändringar. En av de mer avgörande var när det infördes en tidsbegränsning sjukförsäkringen 2008. Plötsligt blev många fler människor beroende av försörjningsstöd, vilket i sin tur innebar att de förlorade rätten till dagverksamhet. Digitaliseringen har också ställt till det. Många av klienterna har inte vare sig förmågan eller möjligheten att använda till exempel bank-id.

I samband med en omorganisation av verksamheten 2011 hamnade den under Stöd och omsorg. Det fungerade mindre bra, eftersom detta innebar att de ibland måste bita den hand som födde dem, som det heter, det vill säga framföra kritik mot hur vissa ärenden inom förvaltningen sköttes. Det hela ordnade sig när verksamheten flyttades till det som i dag heter Verksamhetsstöd.

– Hoppas vi får vara kvar där, säger de tre samstämmigt.

2013 stärkte regeringen de personliga ombudens roll i Sverige och höjde därmed statsbidraget. Det behövdes, konstaterar Maria Lemon, Catrine Nordlund och Per-Olof Tiger, eftersom allt fler människor är i behov av sådant här stöd, enligt deras erfarenhet.

Att de tre personliga ombuden i Sundsvall blivit kvar på sina poster handlar dels om att de trivs med att få arbeta helt självständigt och utan att vara låsta av några begränsningar vad gäller uppdraget. Men viktigast är att kunna göra skillnad.

– Ibland måste man stånga pannan blodig, konstaterar Catrine Nordlund.

– Ja, men belöningen kommer när man lyckas, säger Per-Olof Tiger.

Text: Ingela Hofsten

Foto: Therése Ny

Fakta

Verksamheten Personligt ombud finns i många av landets kommuner, men är fristående från myndigheter och vårdgivare. I Sundsvall har personliga ombud funnits sedan 2002.

Regeringen ger statligt bidrag till verksamheten och länsstyrelserna har ansvar för översyn av den. Samtliga statliga myndigheter finns representerade i verksamhetens ledningsgrupp.