Hanna Glas - från kubens grusplan till världens arenor

Viktiga röster längs vägen

Det finns tränare som lämnar avtryck och för Hanna var Bosse Börjesson och Fredrik Carström just sådana. De var ledare som gav henne både mod och möjlighet att ta nästa steg.

– Bosse såg min potential tidigt och gav mig både förtroende och stöttning. Han kom till och med på min student, det var så fint. Och Fredriks passion för spelet var något av det häftigaste. Fredrik tillsammans med Patrik Jonsson som var assisterande tränare, gav mig extraträningar innan jobbet, och då kom dom tidigare bara för min skull, berättar Hanna.

"Det var där jag lärde mig att arbeta hårt och tro på mig själv."

Fredrik var den som placerade Hanna som ytterback, en position som skulle förändra hennes karriär.

– Jag kommer alltid att bära med mig Sundsvall – människorna, föreningslivet och känslan av gemenskap. Det var där jag lärde mig att jobba hårt och tro på mig själv, säger hon.

Spel utomlands

Flytten till Paris och spel för Paris Saint-Germain beskriver Hanna som en stor omställning i jämförelse med Sverige.

– Det var en mycket större kulturkrock än jag hade väntat mig. Allt var på franska och jag kunde ingenting, så jag var tvungen att lära mig snabbt, berättar hon.

I Paris var det en mer prestationsbaserad miljö med större fokus på individen än på laget. Och i jämförelse med Sverige är det stor skillnad.

– Det var tufft, men jag växte extremt mycket som både fotbollsspelare och människa, säger hon.

Efter Paris bar det av för spel i Bayern München, en tid som Hanna beskriver som en av de bästa perioderna i sin karriär.

– Det var nog mitt favoritlag att spela för faktiskt. Vi hade en fantastisk grupp med både spelare och människor runt omkring, säger hon med värme.

Laget presterade väldigt bra under den perioden då de vann tyska mästerskapet och Hanna utvecklades både sportsligt och som en del i en grupp.

– München är en fantastisk stad, stor men känns ändå liten. Jag hade en lägenhet nära en stor park och var ofta ute där. Det var bara någon timme till Alperna, så det fanns fantastisk natur runt omkring, berättar Hanna.

Familjen betyder mycket

Det har under vägens gång funnits perioder som varit tyngre än andra, och det är tydligt att hon då alltid vetat vart hon skulle vända sig. Till familjen och vännerna.

– Dom har alltid bara varit ett samtal bort och vi har pratat med varandra väldigt mycket över telefonen, säger hon.

Knäskador har avlöst varandra under karriärens gång. Det har varit tufft men även lärorikt. Och kämpaglöden, den sitter djupt rotad.

– Jag har alltid haft ett inre driv. Oavsett hinder, skador eller motgångar har jag känt att jag ska ta mig igenom det. Jag har mamma att tacka för det. Hon har alltid varit en sån som kämpat på, oavsett vad som hänt. Det har jag verkligen tagit efter.

Betydelsen för andra

Det finns många som engagerat sig, följt hennes resa, njutit av den fotboll hon levererat, känt med henne i motgångar och uppskattat den genuina och härliga personen som Hanna är.

– Det är svårt att förstå, men när någon hör av sig eller skriver till mig blir jag verkligen berörd. Det betyder så mycket, berättar hon.

När Hanna får frågan om vad hon skulle vilja säga till unga tjejer som står precis där hon en gång stod, med en boll under armen och en dröm i sikte, så svarar hon med sin typiska enkelhet och styrka:

– Ha kul och njut! Våga tro på dig själv och dina drömmar. Allt är möjligt om du vill. Det finns fler möjligheter än någonsin för tjejer idag. Ge inte upp, även om vägen inte är spikrak.

Hon belyser just det om att kämpa på även om vägen är kantad av utmaningar och motgångar, hon säger själv att hennes resa har varit långt ifrån spikrak.

Ett nytt kapitel

Efter en händelserik karriär, fylld av både medaljer och mästerskap står Hanna Glas nu inför ett nytt kapitel i livet. Beslutet att avsluta fotbollskarriären har vuxit fram under en längre tid och även om det är ett stort steg, möter hon framtiden med både förväntan och nyfikenhet.

– Det känns bra. Det är skräckblandad förtjusning såklart - fotbollen har varit hela mitt liv, men jag ser verkligen fram emot nästa kapitel.

"Att se alla, ta hand om alla – det sätter standarden för kulturen runt omkring dig."

För Hanna handlar det nu om att ge mer plats åt sånt som inte alltid fått utrymme medan karriären rullat på och ser fram emot att bygga en vardag som inte styrs av matcher, läger och återhämtning. Hon längtar verkligen efter att kunna spendera mer tid med sin kärlek Carlos, som hon bor tillsammans med i Denver.

– Jag ser fram emot familjelivet. Det är något jag verkligen längtar efter, säger hon.

Samtidigt bär hon med sig allt fotbollen lärt henne: lagkänslan, drivkraften, ledarskapet.

– Att se alla, ta hand om alla – det sätter standarden för kulturen runt omkring dig. Jag försöker leva så, både på och utanför planen.

Sundsvall finns med henne, oavsett nästa steg. Och någonstans på resan blev Hanna den som yngre tjejer kunde spegla sig i. Det hon lämnar efter sig handlar kanske mest om just det, modet att våga tro att det går.